Idag finns det ca 83 000 potentiellt förorenade områden i Sverige varav ca 1500 är så kraftigt förorenade att de utgör stora risker för människors hälsa och miljö. Enligt miljöbalkens 10 kap är det i första hand den som bedrivit den förorenade verksamheten som ska undersöka och avhjälpa föroreningen. Ansvar för förorenad mark är en finansiell belastning för företaget och kostnader och ekonomiska åtaganden i samband med förorenade områden ska därför också redovisas i årsredovisningen.

Enligt en ny rapport framtagen inom ramen för Naturvårdsverkets kunskapsprogram Hållbar Sanering*, visar det sig dock att det är vanligt förekommande att företag som befarar eller redan har kännedom om ansvar för förorenad mark inte hanterar dessa åtaganden korrekt i sin årsredovisning.

Strategi och modell
Syftet med rapporten har därför varit att ta fram en strategi och modell för företag, konsulter och andra aktörer för att företagsekonomiskt beräkna kostnader och skulder i samband med förorenade områden.

Utifrån rapportens praktikfall, författarnas** personliga erfarenheter och projektets workshop framgår att anledningen till att företag valt att inte redovisa den finansiella påverkan har att göra med osäkerhet kring hur detta ska göras. Företag vet inte hur skuldens storlek ska beräknas och man vet heller inte skadans omfattning och hur allvarlig den är eller vilket ansvar man har.

Enligt rapporten saknas också stöd från tillsynsmyndigheten i frågor rörande förorenad mark. Tillsynsmyndigheter är i många fall orutinerade i dessa frågor och förutsättningarna för en god kommunikation och utbyte mellan företag och myndigheter varierar mycket och saknas helt i många fall.

Rapporten sammanfattar företags osäkerheter kring företagsekonomisk redovisning av markföroreningar enligt följande;

• Juridik – vem har ansvaret och hur kan ansvaret fördelas?
• Ekologi – vad ska egentligen åtgärdas?
• Teknik – hur ska man gå till väga vid undersökning och sanering?
• Tidpunkt – när ska saneringen ske?
• Ränteläge – vilken diskontoränta ska användas?
• Politik – kommer nya lagar?
• Ekonomi – vad kommer det att kosta?
• Redovisningsregler – nya regelverk utvecklas?

Tillvägagångssätt
För att hjälpa och vägleda företag, konsulter och andra aktörer för att företagsekonomiskt beräkna kostnader och skulder i samband med förorenade områden rekommenderar rapporten ett tillvägagångssätt enligt en modell innehållande följande steg:
- Misstanke om förorening
- Ansvarsutredning
- Teknisk utredning/undersökning
- Ta fram åtgärdsförslag
- Samråd med myndigheter
- Beräkning och fördelning av miljöskulden
- Företagsekonomisk redovisning
- Deklaration och skatter

Rekommendationerna baserat på genomförda intervjuer och projektgruppens erfarenheter.

Misstanke om förorening kan uppstå på många olika sätt. Men om företag systematiskt arbetar med inventeringsarbete leder detta till goda förutsättningar för att upptäcka eller misstänka risk för förorening.

Nästa steg i kedjan är att genomföra en ansvarsutredning och kartlägga om man som verksamhetsutövare eller fastighetsägare är ansvarig för föroreningsskadan. Om ansvarsutredningen visar att man är ansvarig blir nästa steg att genomföra en teknisk utredning för att undersöka och utreda skadan vidare. I denna utredning görs b l a en riskbedömning för att kunna bedöma om skadan är av sådan art att avhjälpandeåtgärder behöver sättas in. För att kunna göra en avvägning mellan vilken åtgärd som är mest miljöeffektiv till lägst kostnad, en s.k skälighetsbedömning, krävs det att företag tar fram flera olika åtgärdsalternativ. Även samråd med myndigheter kommer in i samband med detta steg.

För att sedan företagsekonomiskt kunna beräkna skadan behöver de framtida utgifterna som kan komma att uppstå på grund av de fortsatta utredningarna och avhjälpandeåtgärderna beräknas.

Beräkning av utgifterna bör även kompletteras med en systematisk osäkerhetsanalys som baserad på ansvarsfördelning eller resursflödet ur företaget. Den företagsekonomiska redovisningen baseras sedan på de principer som finns i tillämpliga redovisningsregler.
Detta innebär att det görs avsättningar för de framtida utgifter som beräknas uppstå som en följd av de föroreningsskador som man känner till och för vilka man har ett klarställt ansvar. Den avsättning som görs motsvarar de beräknade externa utgifterna, dock inte den intern tid som läggs ner. Ett belopp motsvarande avsättningen tas upp som kostnad i resultaträkningen. I förvaltningsberättelsen beskrivs förra årets utfall och det förväntade utfallet för kommande år. De avsättningar som görs verifieras genom att undersökningar, ansvarsutredningar och kostnadsuppskattningar dokumenteras samt att samtliga fakturor från undersökningar och saneringar sparas.

Kedjans sista steg handlar hur de beräknade utgifterna ska hanteras skattemässigt. Avdrag i skattedeklarationen görs inte när kostnaderna för avsättningen bokförs, utan först när utgifterna uppstår i samband med att undersökning respektive sanering genomförs.

Källa: Företagsekonomisk redovisning av markförorening, Rapport 5835, Juni 2008. Bertil Grundfelt, Birgit Flening, Magnus Enell. Naturvårdsverket.

* Naturvårdsverkets Kunskapsprogram Hållbar Sanering är en del av deras arbete med att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Genom Hållbar Sanering har myndigheter, forskare och företag fått bidrag för olika aktiviteter i syfte att stärka utvecklingen och kunskapsspridningen inom området efterbehandling av förorenade områden.

** Bertil Grundfelt vid Kemakta Konsult AB, Birgit Flening vid Ernst & Young, Magnus Enell vid IIIEE, Lunds Universitet.